Det är så här det ska vara....

Tro det eller ej, men jag är lycklig - enormt lycklig. Känner mig enormt lyckligt lottad som lyckats träffa en underbar man, igen :) Vi har nu varit tillsammans i två veckor, men dessa två veckor känns snarare som år... allt känns perfekt! Vid min förra relation kom jag alltid i andra hand, och fick be om umgänge... men nu... nu är det faktiskt någon som vill spendera tid med mig (!), jag känner mig som en prinsessa, kärlek och ömhet existerar på en helt annan nivå än vad jag tidigare upplevt. Vad har jag gjort för att förtjäna denna helt fantastiska man? Det känns som om att allt det skit jag upplevt i min förra relation, det är värt varenda tragiska känsla, nu när det utmynnar i dessa känslor jag har idag och att det faktiskt är ömsesidigt. Allt känns otroligt normalt, avslappnat och jag får känslan av att "ja, det är så här det ska vara" .... Inga konstigheter alls!

Nu är det dags att göra sig fin, är en aningen nervös, (ska ju faktiskt träffa hans föräldrar för första gången idag!)

Kärlek till er alla som förtjänar det! ;)

/ J

Rubrik...? Kommer tusan inte på någon rubrik!

Då klockan är över midnatt betyder det att det idag är lördag, vilket innebär att jag inte kan skriva gårdagen längre, kommer dock skriva gårdagen i alla fall (se onsdag), så vet ni att ni inte är helt ute och reser under inläggets gång! Fast nu ljuger jag egentligen.. jag kommer inte skiva om trippen till Ven som gjordes igår, även om så var tanken.. det är nämligen så att jag skulle vilja dela med mig av alla bilder från resan, men jag är faktiskt för lat för lägga in alla bilder på datorn nu, vilket innebär att jag tänker skriva om detta i ett senare inlägg! Och nog om bla bla bla...

Idag har jag faktiskt gjort något så underbart som absolut ingenting! Det är ibland faktiskt en enormt härlig känsla, att bara kunna vara, sådär utan stress. Jag fortsatte att göra absolut ingenting fram till klockan var sisådär 15.00 då jag hoppade in i duschen, fixade mig och sen bar det iväg till Kävlinge för en grillkväll med en kollega och hennes man. Resultatet av kvällen blev klart MVG... (fast... det heter väl inte så längre?? ;) Blir betyg A då, för alla ni som inte vet vad MVG är :P................ Okej... nu kände jag mig en aningen gammal faktiskt.... )
Trevligt sällskap, god mat och många härliga skratt! Kvällen gick fort (fast, det gör det väl oftast när man har roligt?).

Nu är det i alla fall dags att nanna kudden för min del... och till alla ni som faktiskt orkat läsa igenom hela detta meningslösa inlägg - well done ;)

God natt!

/ J

 Edit: Ja... när man har semester glömmer man tydligen bort vilken dag det är... idag är det fredag och inte lördag, som jag har skrivit ovan och som så många nog förstår ;) / J

Jag har saknat mig och jag saknar dig mindre och mindre...

"Jag saknar dig mindre och mindre...."

- Melissa Horn

Det är ett tag sedan jag bloggade sist... jag har inte riktigt känt för det, man kan väl säga att jag har "slickat mina sår" ordentligt, men nu är dom ordentligt torra och nu "slickar" jag för vanans skull. Varför är det så lätt att vänja sig vid att vara ledsen? Att det blir vardagsmat? Att tycka att det är okej när det faktiskt inte är det? Jag känner att för varje dag som går blir jag starkare och starkare... och faktiskt blir jag mycket gladare, gladare över livet och faktiskt är jag otroligt glad över att det tog slut. Är det normalt? Tja, när man under 2 års tid förlorat sig själv så är det en fröjd att faktiskt lära känna sig själv igen. Jag har saknat mig och jag saknar han mindre och mindre...

Under separationen förlorade jag en del "vänner".. och egentligen är det bara 2 stycken (N & S) av dom jag egentligen saknar, då de var de enda som stöttade mig på något vis. Jag hade även en nära vän jag sa upp kontakten med då hon och mitt numera X flörtade aktivt med varandra, bara dagar efter att det faktiskt tagit slut. Det skönaste som jag egentligen fick reda på några månader senare, är att tydligen så har han gjort detta förr, (då menar jag att plötsligt göra slut utan anledning), vilket får mig att inse att felet inte ligger hos mig. Om det är tröst det vet jag inte, men åtminstone lindrande. 

Idag är jag fri, fri från allt med en framtid jag vill uppleva. Jag är helt klart säker på att jag äntligen kommer hitta kärleken där ute, tills dess ska jag uppleva mig själv lite :) 

I morgon bär det av till Ven, ännu en sak jag vill uppleva igen :) 

Love 

/Jenny

Nätdejting...

Ja, som nybliven singel bör man gå med i någon dejtingsajt, har jag fått höra. Jag vet egentligen inte om det är en sådan god ide med tanke på dessa män jag har stött på sedan jag äntrade dejtingsajtsvärlden. En djungel av sidor, de flesta kostar det en summa för att överhuvudtaget kunna göra något. Jag behöver inte nämna vilken sida jag själv är med i då jag har fått erfara att detta händer i princip överallt.  För att sammanfatta olika knasigheter som har landat i min inbox vill jag förklara varför det känns som man bara vill lämna all dejting, lägga benen på ryggen och springa... So... here it goes:


Först ut har vi den åldrade romantikern vid namn Sven på 56 år. Profilbilden är av webcam material och ser därför förskräckligt ut redan där... Ja, sen förstås så var Sven inte någon skönhet. Möjligtvis en åldrad sådan. Kommentaren från honom var "Hej snygging. Vilken läcker piercing du har, den skulle man vilja leka med"..............(!)  Men hur tänkte han nu? Jag är en brutta på snart 25 år - and I'm not a golddigger! ;) (Okej.. hade han varit 90+ hade jag definitivt kunnat överväga det!)



Den andra mannen jag tänker ta upp är vad jag vill kalla Charmören, en man vid namn Dida, 29 år.... Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara honom/hans mail.. Jag kopierar det så får ni själv tycka till..... Jag blev helt mållös och jag tror att jag har träffat mannen i mitt liv! Eller inte.....

"hej hur ar du min vackra bebis hur denna skönhet formidabel jag mycket mycket intresse JENNY BRA KVÄLL HUR DU MIN vacker ängel AR jag är för mig intresserad även detta från Tunisien CHEMSSI 29 års ålder ÅR SINGEL JAG ÄR VÄGEN TILL en kvinna som du forskare väntar på dig" - Dida, 29 år.

 .......... Ja... vad ska man säga? Google translate ftw? ...... *pinsam tystnad*


Sist ut har vi matchokillen som alla tjejer vill ha (.....), en man vid namn Larsa (!)... Ja, ni läste rätt.... Larsa är 34 år och hans mail till mig var:

"hej söt du är lust o bekanta dig" - Larsa, 34 år.

Om vi säger så här... Larsas profilbild visar honom på en strand i speedos.. Det är nästan så man blir rädd att hela paketet ska trilla ut när som helst - och det är ändå en stillbild! Ungefär så här:

Åhhh, jag blir ju helt våt direkt! ............. *går och spyr, hinner knappt in på toa* Men ärligt?

För att summera... hur tänker dessa män? Jag undrar om det finns någon galen kvinna där ut som faktiskt faller för något sånt här? Knäppt.. JA. Det finns många män som skriver ett hur fint mail som helst (visserligen inte så intressant så att man svarar)... en månad senare får man mail från samma man, med samma innehåll.. Men ärligt? Skickar man samma mail till alla kvinnor för att hoppas kunna få napp hos någon? Det är ungefär som att skicka ut sitt CV och inte ändra sitt personliga brev, samma innehåll till alla (vilket betyder att alla får veta att man är bra på att steka kött och när man sedan söker jobb på en vegetarisk restaurang så blir det en aningen fel) - precis lika knäppt! Nä, ni män där ute, se till att ändra innehållet så att det blir mer personligt så ska det nog gå lite lättare. (Då kanske t.o.m. en sådan galen kvinna som mig svarar på ert mail ... ;)

Keep up the good work and stay stronger! / J <3

Början på ett "nytt" liv..

Det känns verkligen så.. att jag har fått en omstart på mitt liv. Nu helt plötsligt så har jag friheten att känna, att tänka och älska mig själv utan att någon annan hindrar mig. Jag har inte orkat eller haft lust att skriva sedan sist... det har inte riktigt funnits ord för det, att kunna sätta mina känslor på pränt... det har helt enkelt varit ett virrvarr av saker som har hänt, intensivt. Jag har i alla fall flyttat till en underbart stor lägenhet med takfönster och allt! Katterna fick jag med mig, vilket är en stor tröst. Jag antar att man kan säga att detta är början på MITT liv.

Jag känner mig ganska löjlig egentligen... diskar varje dag, lagar mat varje dag, dammsugar varannan dag och bäddar sängen varje dag :) (sånt som man egentligen ska göra) Varför är detta en sådan stor förändring då? (Nä, jag har fått höra att jag aldrig städade... men att jag lagade mat och tvättade jämt jämnade inte ut det... en husa är jag i alla fall INTE). Jo, förändringen är väl för att jag känner att jag städar upp mitt eget skit, ingen annan än jag själv (och katterna) har asat fram saker utan det är bara jag själv. Jag går här och pular runt i lägenheten och varje dag stannar jag upp och känner mig oerhört tacksam för att jag fick en andra chans att starta om mitt liv. 

Men varför fick jag då chansen att starta om mitt liv?... Tja, mitt (numera) ex kom hem en dag och sa "Jag älskar inte dig längre", helt utan förvarning. Fast.. jag har väl alltid känt så... att det skulle hända förr eller senare..  jag fick ofta höra att jag kände mer än vad han gjorde och att han önskade att han kunde älska så som jag. Men varför tar man inte tag i såna saker? 

Men varför skriver jag då allt detta här? Blottar mina tankar? Ja, jag gör det nog mest för min egen skull faktiskt, och för att jag själv en dag ska kunna blicka tillbaka och komma ihåg hur sårad jag blev - så kanske jag förhoppningsvis inte gör om samma misstag. 

Vad var misstaget då? Jo, att falla för någon så handlöst utan att inse att man inte blir älskad tillbaka...

Jag vet att detta inlägg kan medföra att en del människor blir upprörda. Bli inte det. Jag har haft 2 helt fantastiska år med en underbar man som tyvärr aldrig tog tag i sitt liv. Man är själv ansvarig för sitt eget liv (åtminstone lite). Jag skulle göra om det även om jag vet hur det slutar. Jag har lärt mig mycket på resans gång bl.a. vilka mina vänner egentligen är.. Sveket från vännen är nog det värsta. Men nu vet jag åtminstone vart jag har dig. 

Stay stronger! <3

Just another broken heart....

"Tårarna rinner, tar aldrig slut. Ett falskt "jag älskar dig" har kommit från dina läppar länge nog... när slutade de orden betyda något? Är det straffbart att krossa någons hjärta? Jag har levt i en falsk dröm.. en fantasi.. en fantasi jag önskade skulle bli sann.. var jag för naiv? Många säger att det tids nog kommer bli bättre... kanske... kanske inte... såren må läka men ärren kommer alltid finnas kvar.. From now on, there is no turning back..." 

Ord....

Ord sårar mer än man tror.. med knivar ristas orden in i hjärtat, med tidens gång läker såren men ärren finns alltid kvar <3 

Ensamhet....... är det nästa steg?

55 minuter...

Yupp, ni såg rätt 55 minuter! .... av vadå tänker ni? ... SPINNING! Jag kanske inte var den som utmärkte mig mest, men jag var nog klart den som fick mest ont i gumpen/röven/arslet (översättning så alla förstår)! Roligt hade jag också! Men nu är det så här... det är ju klart "jobbigast" första gången, sen kan det ju bara gå bättre efter det, right!? Kan klart säga att jag definitivt kommer på fler spinningpass, i alla fall när Suzann är instruktör! (Actic - Delphinen i Lund), någon som hänger med nästa gång???

Kan även summera kort nu efter första vecka:
Utan att ändra matvanor och 4 pass = -1 kg. (Vägning gjord innan dagens spinningpass). 
Vad jag fick istället var ENERGI! Känner mig otroligt på G! (Det första kg är väl ändå det jobbigaste?). Nästa delmål är -5 kg (målet är - 40 kg totalt någon gång i framtiden).

Barn: Vill ha? Vill inte ha?... När fan vet man?!

Hur vet jag när jag vill skaffa barn? Hur vet jag att den man skaffar barn med är den mannen jag vill skaffa barn med? Vill jag skaffa barn? Skulle jag orka med det? Skulle jag bli en bra mamma? Skulle jag klara av det?........... Det är många tankar som virvlar..... tankar, frågor och funderingar jag aldrig tror jag får svar på... Eller får jag svar på det när jag har fått barn?.....  Jag gissar på att de flesta ovanstående frågor/funderingar skulle många andra kunna svara på till mig... men när kan jag svara på dom själv? Det är ganska lustigt det här med barnafrågan, det känns som den biologiska klockan ibland tickar snabbare än vad jag själv hinner med, vad jag själv vill hinna med.... och ibland är önskan så stor att jag skulle kunna göra vad som helst för att få barn NU! ... och så går det tillbaka till att vara en "avskräckande" tanke.......
Någon annan som förstår hur jag känner? 

Plaskande flodhäst...

I torsdag var det dags för träning igen! Jag valde vattengympa som dagens pass, jag har ju gått på det innan via Friskis och svettis, då vart det skoj och inte alls så värst jobbigt :) Dessutom kunde de flesta av de medverkande damer vara min mormor... Nu valde jag vattengympa på Actic i stället och det visade sig vara bra mycket jobbigare - d.v.s. bra mycket bättre för kroppen och man fick mer utav det! Hurtigare och gladare instruktör får man nog leta efter! Jobbigt var det och olika redskap användes så att det blev mer motstånd i vattnet - detta är ett pass jag defintivit kommer att fortsätta med, tror det är en bra kombination till mitt gymmande och framtida danspass (som jag ska prova på nästa vecka).

Jag och A (en underbar vän) var på detta pass, vi kom dit en stund tidigare, låg och plaskade som de två snyggaste flodhästarna nånsin och hade riktigt roligt :) Tänk - man kan faktiskt ha skoj på träningen! (jag tror både jag och A kommer få ordentligen mycket magmuskler av allt skrattande!)

Eller vad säger du A? ;) 

"Hard work work" - träning!

Det här med träning, det är ett nödvändigt ont som man själv kan, om man vill, göra roligt. Det är det här med vilja igen, att vilja träna, att genomlida träningen fast man kanske inte alls vill just den dagen... mitt knep för att tycka att det är skoj är att ha riktigt glad och hurtig musik i öronen, en musik som får en att må bra, att pusha lite extra, exempel på en sådan låt är såklart "Greyhound med Swedish House Mafia", låtar i den stilen är de som går varma i mina öron vid träning :). Ett annat knep vid de dagar man bara inte "orka" ta sig iväg är de dagar gruppträning funkar bäst för att man även där får en extra push av en oftast glad och hurtig tränare!

Jag har fått ett alldeles eget pass jag ska utföra på gymmet (oftast får man det) vilket innebär att jag ska göra:

Uppvärmning:

• 10 min crosstrainer
• 10 min cykling 
• 10 min på gångbandet

Gym:

• Går igenom kroppens alla leder på cirka 30 minuter, tunga vikter mellan 10-15 gånger, sträck ut muskeln snabbt och dra långsamt tillbaka (beror på vilken muskel det är), vara effektiv även på gymmet, sitt inte still osv. 

Nedvärmning:

• 10 min crosstrainer
• 10 min cykling
• 10 min på gångbandet

Avslutning:

• Strechning 

Allt som allt ska jag spendera 1,5 timme på gymmet - så även idag!

Den 12 januari 2012 var jag ännu en gång helt säker på att jag ville gå ner i vikt, satte upp fördelar och nackdelar med att gå ner i vikt och insåg att det är sådär jag fortfarande känner... det kanske är ett inlägg jag borde läsa oftare för att påminna mig själv om hur jag vill göra - för er som inte har läst inlägget klicka på länken: http://enlitenbitavjenny.blogspot.se/2012/01/det-har-med-overvikt.html

Dag 1 av många fler dagar...

Äntligen har vi nu gått in i 2013! Äntligen kanske jag inte ska säga... för om jag ska vara ärlig så var 2012 ett ganska så bra år, eller kanske t.o.m. jäkligt bra! Nä, inte kanske, det var ett bra år! Ett urdrag av det som hände 2012 var: 

• Examen
• Fast anställning
• Sommarjobb
• Påbörjat fast anställning
• Lycka
• Sluta röka
• Kärlek
• Må bra
• Börjat träna 
• Slutat träna 
• Börjat träna

Ja, ovan nämnt är endast en del av de godsaker som har hänt! Det jag känner att jag vill åstadkomma under 2013 är (utan inbördes ordning),... (det bör även nämnas att detta INTE är något nyårslöfte, det är ett löfte jag tänker ge till mig själv varje dag, för varje dag är unik och kan säga på vilken unik dag som helst).... :

• Körkort
• Viktnedgång
• Börja på teater

Jag kan faktiskt säga att jag är ganska stolt över mig själv, aldrig hade jag (eller många andra) trott att jag skulle vara där jag är idag, men man kan bara man vill. Vilja. Det är endast jag som kan förändra min verklighet och det SKA jag göra! Igår, sista dagen på 2012 började jag träna igen (vilket orsakade träningsvärk i alla möjliga muskler!), en träning jag tänker fortsätta med, så - vi ses på Actic i Lund!

Det känns som om 2013 kommer att bli ett färgsprakande glatt år, därav bildvalet!  :)