Oönskad....

Dessa dagar borde vara de lyckligaste i mitt liv.. jag har just tagit examen, fått jobb och börjat jobba heltid, men varför är det då inte lycka jag känner? Jag känner mig ensam, oälskad och bortglömd... Dessa dagar har jag levt i ständig vetskap om att jag kommer att bli lämnad ensam och det är inte ett skit jag kan göra åt det. Ensamheten skrämmer mig lite, men jag välkomnar denna mer än att ständigt gå runt med oro över att bli lämnad. När någon man älskar så innerligt låter bli att ta kontakt med en, sårar detta mig något så enormt. Jag förtjänar inte att gå runt med denna ovisshet, rädsla och magont. Tårarna rinner, ingen ser. Jag ser bara mörker, ingen ser mig. Jag älskar, men den jag älskar vill inte veta av mig. Illamåendet kommer, cigaretten är den enda tröst i allt detta kaos. För varje minut blir jag mer och mer arg, mer och mer ledsen och mer och mer förtvivlad....