När man får det där samtalet man inte vill få....

För ett par månader sedan hände just det som rubriken säger.. min pappa ringde och berättade att min mamma hade blivit inlagd på sjukhuset, misstanke om att hon hade fått en stroke. (Om ni då undrar vad stroke är så är det ett samlingsnamn för både propp och blödning i hjärnan.) Allt brast inom mig.. frågor som "varför?, varför just min mamma?" dök upp.. självklart vill jag inte att detta ska hända någon annans mamma, pappa eller annan närstående. Min mamma hade många odds emot sig när det gäller hjärt- och kärlsjukdommar, bl a överviktig och rökning. Min mamma är den finaste, bästa mamma någon kan önska sig. Nu i efterhand ser man tillbaka på det hela som en enormt jobbig period. Min mamma hade tur. Tur i oturen om man säger så. Proppen hade splittrats och spritt sig i flera mindre delar av hjärnan. Talet försvann och halva sidan domnade bort. I dags läget kämpar hon fortfarande mot tröttheten stroken lämnade efter sig och den där finmotoriken.

En dag när jag hälsade på henne på sjukhuset hade hon fått en telemetriövervakning på sig, där hon skulle skriva upp på ett papper för varje moment hon gjorde under dagen. När jag såg pappret kände jag inte igen handstilen så jag frågade vem som hade skrivit det till henne. "Jag själv" svarade mamma. Detta blev en chock för mig. Jag som hade sett min mammas handstil i 23 år visste precis hur den såg ut, och denna förändring efter stroken förstod jag vidden av vad den egentligen hade fört med sig. Jag kände verkligen inte igen den. Mamma var tvungen att överbevisa mig och skrev ner något i stil med hennes namn. Fortfarande så var det inte ens i närheten likt...

Min mamma är en kämpe, jag beundrar henne för detta. Min mamma var 47 år när hon fick sin stroke, eller hjärninfarkt kan man också säga. Idag kämpar hon fortfarande med finmotoriken och tröttheten. Det finns vissa positiva effekter som detta dock fört med sig. Hon har slutat röka, tagit tag i sin vikt, och tar tillvara på sitt liv ännu mer än hon gjort innan. Jag hoppas innerligt att dessa saker gjort att jag får behålla min mamma många år till. Man får ta till vara på varje stund man har i livet, även dom små.

Mamma, jag älskar dig!