Mys och lek

Molly & Zhiva är ger oss (mig och T) enormt mycket glädje och kärlek, så tänkte dela med mig av lite bilder på dom små liven:

Att leka med ett sugrör är tydligen enormt kul!

Att leka med presentsnöre är tydligen också väldigt kul... lättroade katter :)

Zhiva ligger och sover på pappa T's mage <3

Jag har ändå sällskap i sängen när T jobbar natt, vilken tur jag har som har så fina töser <3

Älska att leva...

Att ha ett sjukt barn måste vara riktigt jobbigt, psykiskt och säkerligen fysiskt också. Jag vet inte själv då jag inte har några barn, bortsett från mina katter. Jag kommer aldrig att till fullo förstå känslan av att ha ett sjukt barn och jag hoppas att jag aldrig behöver hamna i en sådan situation att jag kommer förstå det. Till viss del kan jag såklart förstå det, det kan nog alla. Detta inlägg kommer egentligen handla om mina föräldrar, men jag vill att ni som läser inte ska misstolka mitt budskap. Jag har aldrig velat uppleva känslan av att ha en sjuk förälder, det vill nog ingen. Det fick jag uppleva ändå. Det finns ingen rättvisa i detta, jag som ung ska ha en pappa som är hjärtsjuk. Detta är såklart inte nog, för inte nog med att pappa är dålig så blev även mamma det. Att ha två föräldrar som är sjuka är obeskrivligt jobbigt. Hade jag kunnat hade jag velat spendera all min tid med dom båda, just för att man inte vet hur mycket tid man har kvar med dom. Mina föräldrar är unga, båda under 50, men sjuka. Jag vet att jag säkerligen inte är ensam om detta, men att veta att man inte är ensam är också jobbigt, ingen annan människa ska behöva uppleva en sådan känsla.

"Man har bara ett liv, lev då efter dom förutsättningarna". Detta i min mening betyder INTE att man ska förstöra sitt liv genom alkoholism, drogmissbruk, otrohet osv. Att slösa sin tid på dessa meningslösa saker, genom att fly verkligheten är tid som försvinner från nära och kära. Jag älskar mitt liv, jag älskar att leva. Jag önskar att alla människor hade förstått vidden med att älska att leva, det är inte alla som utnyttjar det nöjet.

Även om jag inte vet hur länge jag kommer att ha kvar mina föräldrar, så hade jag nog aldrig velat ha den vetskapen. Jag får helt enkelt se till att varje gång jag ser mina föräldrar, pratar med dom i telefon osv. att dom förstår att jag älskar dom och jag är tacksam, tacksam för att ha dom så nära. Jag älskar mina föräldrar, därför vill jag inte heller vakna upp en dag när dom inte finns med vetskapen att dom inte vet att jag älskar dom med hela mitt hjärta.

Ta vara på tiden, den är kort....

Träning!

Var på vattengympan idag, enormt härligt! Nu känns det som jag har varit ordentligt duktig idag så nu förtjänar jag verkligen en god natts sömn!

God natt!

Vilse....

Att gå vilse i Lund verkade nästintill omöjligt, jag vet på ett ungefär vart jag ska för att komma fram osv... detta fick sättas på prov idag, och såklart visade detta att jag hade enormt fel! Skulle cykla till en vän idag, som bor strax utanför centrum. En cykeltur på 10 min kanske, med tanke på det rådande vädret.. schiii fick jag! (Har endast cyklat denna sträckan 2 gånger hem och inte dit, men var helt bombsäker på att jag skulle hitta)... Cyklade och cyklade...... och cyklade (!)... fick hoppa av cykeln och gå en bit för det var glashalt... cyklade igen..... hoppa av cykeln.. upp.... hoppa av....börjar få en svag aning om att jag är lite fel....... och så får jag syn på en åker! Var faen är jag!?, är såklart det första jag tänkte.. happ tänkte jag... det är bara till att vända om... sen fick jag syn på ett bostadsområde med massor av lägenheter, "Dit går jag" tänkte jag. "Kanske kan jag hitta en gatuskylt med nått jäkla namn på"... och så gick jag... igenom en park, höll på att halka och slå mig halvt fördärvad och så var jag ute på fast mark igen... men tror ni jag hittade nån gatunamn skylt? Nä, sån tur kunde jag ju inte ha... Fortsatte och gå en bit till och helt plötsligt så var jag ute på en väg! Och ovan på allt detta ser jag faktiskt en vägskylt med ett gatunamn på! Vilken lycka! Jaha...... men nu då?... "Jenny, tänk.... TÄNK!".... Visst tusan, GPS i mobilen! Fram med mobilen, fram med GPSn... och sen såg jag kartan.... vad visar det sig då tro?... Jo.. jag stod endast 10 m från vännens lägenhet... Typiskt..... aja, nog älskar jag min GPS i mobilen alltid.... :)

Det bör kanske tilläggas att denna cykeltur som bör ta max 10 min i rådande väglag tog idag 35 min....

"Jenny, tänk... TÄNK!" :)

Det gick....

... riktigt bra på intervjun! Så nu tycker jag att alla ni där ute håller både tummar och tår för att detta ska gå igenom!

Sitter i skolan nu, håller på och planera mitt projektarbete. Letar även information, bakgrundsinformation och tänker igenom enkät/intervjufrågor. Nu börjar dock tröttheten krypa, vilket betyder att hela jag och min kropp längtar hem till en mjuk och varm säng! Vilket egentligen betyder att det är dags för lunch .... :)

På återseende!

Nervositet...

Ja, i morgon gäller det! Är enormt nervös inför kommande anställningsintervju... har idag gjort skickat in personligt brev och även gjort färdigt min meritförteckning. Fick frågan idag om mina gymnasiebetyg... och jag kan banne mig inte komma ihåg var tusan dom är!! Typiskt.... får nog ringa skolorna och be dom skicka hem kopior på det där. Antar att det gäller att hålla huvudet kallt under intervjun, inte stirra upp sig för mycket. (Lättare sagt än gjort). Återkommer om hur det gick för..... nu ska jag plugga engelska!

Måndag är inte alltid "måndag"...

Denna måndag har haft sina med- och motgångar. Vi börjar med det tråkiga: hade en ordentlig bra start på dagen, jag var redo för genuskursen som startade idag men sen kom det jobbiga. Jag stod på en fullpackad buss på väg till skolan, började känna mig yr och svimfärdig, benen började skaka, händerna började skaka, benen domnade bort, jag kände mig helt borta och jag fick det svårare och svårare att andas. En enormt obehaglig upplevelse! Den längsta resa någonsin känns det som om just morgonens bussresa var.. när jag väl, långt om länge, kom fram till skolan kunde jag använda min inhalator vilket gjorde att det blev som att börja andas på nytt, kroppen återfann sig - jag mådde bra igen! Det jag har varit mest orolig för under den senaste veckan är just... hur ska jag klara en hel dag i skolan? Som tidigare inlägg beskriver så blir jag, tack vare mykoplasmainfektionen, enormt trött efter att ha varit vaken allt mellan 3-5 timmar. Denna infann sig såklart även idag. Detta medför även att andningen blir jobbigare.. De senaste dagarna har jag även känt en värk i kroppen, i muskler och leder.. ungefär som en mild träningsvärk men som ständigt gör sig påmind.
Annars det här med tröttheten.. jag kämpade mig igenom skoldagen, kämpade för att inte lägga mig på soffan direkt när jag kom hem, älsklingen och jag körde och handlade istället. Hem, äta, mysa... och sen gick det inte mer.. runt 19- tiden gav min kropp upp, sov 2,5 timme, vaknade.. och nu är jag trött igen... Hopplösa infektion... blablablabla... Ja! Nog pratat om det tråkiga... Det lite roligare som hände idag var... Tja... egentligen vågar jag inte alls säga för mycket gällande detta, vill inte ta ut något i förskott. SÅ: detta förblir en hemlis som jag kommer hålla er uppdaterade om när jag vet lite mer! Allt jag kan säga än är: *trumvirvel*......  Jag ska mest troligen på anställningsintervju!....... ;)

Snö!

Jag såg precis ett barn som gick och släpade på sin pulka.. snön täcker knappt marken, men ändå ser man lycka... Jag minns när man själv var liten och det kom 2 snöflingor, man sprang in och tog på sig, ut med pulkan och sen till backen... nån snö var där egentligen inte, så det resulterade i att man blev rätt lerig och skitig, men fy vad lycklig man var för det snöade ju faktiskt! Var är denna lycka idag? Så fort det snöar eller är det minsta lite för kallt så gnäller man... betyder detta att man har blivit gammal nu då? Sen ska man inte tala om när det kom mer snö så att man kunde göra både snöänglar, snöfort, snöiglos, snögubbar osv... ren lycka! Idag gnäller man på att skorna läcker för att där är för mycket snö... aldrig är man nöjd!

(Lånad bild)

Skriva, skriva, skriva....

Vi ska göra ett projektarbete, som vad jag förstår ska bli vårt examensarbete. Jag har funderat ordentligt på vad jag ska skriva om och börjar nu sakta men säkert bli  jag mer säker på att det är just det jag vill skriva om. Detta arbete är något vi ska jobba självständigt med och det är även ett "ensamarbete", vilket enligt mig och många andra kommer göra det ordentligt mycket mer jobbigt då man inte alls har samma möjlighet att bolla idéer med någon. Mitt bollplank kommer till största del bestå av min mamma och min sambo, och även M från skolan som snällt ställer upp på att läsa igenom arbetet under tidens gång! Även om jag vet att arbetet ska vara klart först i sommar börjar jag redan nu ändå få lite små panik, dock har den lagt sig lite då jag faktiskt mer och mer börjar förstå vad jag vill göra. Jag vet även att denna paniken kommer att bli enormt stor senare, men jag ska försöka att inte stirra upp mig för mycket. Jag är som sagt en människa som gärna skjuter på saker, men med detta måste jag ge mig själv en spark i baken! Det är ju ändå bara ett halvår kvar, sen *taaadaa* EXAMEN! :) (Dessutom tar bror min studenten en vecka efter att jag tagit examen, är en väldigt stolt syster!)

Jag hoppas bara att jag blir bättre snabbt så att jag har ork och kraft för att fullfölja detta. NÄ! Jag SKA klara detta hur faen jag än mår! Där med basta! :)

Nu kallar sängen, ser inte fram emot ännu en natt med feber... God natt!

Förbannade!

Denna förbannade trötthet! Denna förbannade hosta! Denna förbannade värk! .... Jävla mykoplasma- skit!

Gör mig frisk NU!

Några snabba frågor:

Och svar:

Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Ordentligt trött!
Favoritgodis: Choklad i mängder!
Är det nåt du absolut inte äter: Blodkorv och lever - *kräkreflex startar av tanken*
Musik just nu: Nästan allt på min spotify lista!
Kläder just nu: Mysbyxor och linne
Vad sa du senast: Hej hjärtat! Hej mammas lille bumsebums! (Till Molly, min ena katt)
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: 2200- talet kanske? ;)
Sommarplaner: Uhm... ska mest troligen jobba heeeela sommaren!
Fisk eller badkruka: Fisk såklart! Fast... badkruka innan jag har doppat mig... :)
Hur många kuddar sover du med: 2 stycken om jag har tur!
Saft eller alkohol: Bror sig på vilken tid på dygnet det är? ;)
Favoritväder: Solsken med lite moln på himlen! :)
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: Åhh, alldeles för svår fråga...!
Spelar du nåt instrument: "Piano" (dock ENDAST "blinka lilla stjärna - om det nu räknas dvs) :)
Morgon- eller nattmänniska: Åhhh, bra fråga... dagmänniska kanske? :D
Tror på liv på andra planeter: Självklart!
Kommer du ihåg din första kärlek: Japp!
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej.
Har du några homosexuella vänner: Ja.
Tror du på mirakel: Ja, såklart.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Självklart. Otrohet är en ren svaghet hos dom som gör det.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Ja, till en viss del.
Ser du på kärleken som ett misstag: Nej.
Är du kittlig: Detta vågar jag väl ändå inte svara på!? :P
Snarkar du? Absolut inte!.... om du frågar mig... men enligt sambon är jag rätt jobbig.. :)
Stjärntecken? Tvilling!
Rädd för insekter? Ja, Getingar! Dom ska alltid vara i ansiktet på en! Avskyr det!.. Springer för glatta livet om en sån kommer i närheten!
Äckligaste insekten: Sländor är rätt räliga faktiskt..
Det här är jag bra på: Planera, lätta upp stämningen, ha kul vid alla tillfällen, trösta andra, råda andra, lyssna!

Paket på väg!

Beställde en nya baddräkt via Ellos igår, så nu med spänd förväntan väntar jag på att få paketet och hoppas innerligt att den passar! (Då jag ska börja på vattengympa nästa vecka) Jag bara älskar modellen, som passar särskilt till kvinnor med lite mer hull på kroppen, eller om man helt enkelt gillar den ändå :)

Me like this one! :)

Mitt "nya" liv...!

Mitt "nya" liv har sin början den 9 februari 2012. Fick kallelsen från vårdcentralen idag. Jag ska nämligen börja med rökavvänjning! Ibland behöver man en liten hjälp på traven och efter 3 månaders lång väntan är det nu dags!

Fabbo doktorn..

Jaha, då tog jag "tjuren vid hornen" och ringde vårdcentralen idag, fick tid 09.15. Som tur var fick jag samma läkare som jag hade förra gången jag var där (dvs. lillejulafton och fick besked om att jag hade bihåleinflammation). Han gjorde alla möjliga sorters tester idag, men till slut var det snabbsänkan som avgjorde det. Den var fortfarande förhöjd. Han misstänkte att jag har fått en mykoplasmainfektion, så nu får jag glatt gå på antibiotika. Denna gången KRÄVDE jag att få någon sorts lindring, fall i fall om jag nu skulle få en svampinfektion igen, efter mycket "tjat" gav fabbo doktorn med sig i alla fall. Alla nöjda och glada ;) Jag fick dessutom nån sån här inhalator sak, som ska underlätta andningen... får allt se om det hjälper...

Nu ser jag fram emot att bli frisk, så nu jävlar allt skit som inte ska vara i kroppen, nu åker ni ut och får banne mig flytta någon annanstans!

Försvinn från min kropp era elaka jävlar!

Tillfällen?...

Vid vissa tillfällen i ens liv kan det ibland hända att man känner sig extremt löjlig, patetisk.. ja, nästintill barnslig.. ett sådant tillfälle har jag haft idag.. eller man kanske inte ska kalla det tillfälle utan snarare "extrem olycklig händelse".. ja, välj vilket ord ni vill! När man har sådana dagar vill man bara krypa ner under täcket, gömma sig där i 100 år och aldrig hittas.. Ja, nu gör man ju inte det, då man mest hinner gömma sig under täcket sen kommer (förhoppningsvis) "en vit prins ridande på den vita hästen" och räddar mig. Det gör i alla fall min man! Att han står ut! Det finns inget resonemang i världen som kan göra att jag förstår detta, men tacksam är jag. En stor rädsla jag har är som sagt att drabbas av "Svensson- livet", vilket var en utav de utlösande faktorerna idag. "Svensson-livet" är kanske vad ni skulle kalla vardag, men ordet "Svensson-livet" är en skräckupplevelse för mig bra mycket värre än vardag. Jag försöker säga till mig själv att ta detta med en nypa salt, och tro mig: Jag försöker! Men ibland, så misslyckas man, vilket hände idag... Ingen är perfekt.

Jag tror att det här med "Svensson-livet" för mig betyder att man inte riktigt tar tillvara på livet. Jag vill inte vakna upp en dag, gammal och skröplig och inse att livet har flyget förbi alltför snabbt, det går redan tillräckligt snabbt ändå. Rädslan för detta kanske är det som sätter stopp för mitt sätt att leva? Jag är kanske så pass insnöad på det här med att undvika "Svensson livet" att det är just det som hindrar utvecklingen på livet? Varför inte bara leva, ta dagen som den kommer och blicka framåt? Tja, säg det du... lättare sagt än gjort kanske? Jag tror att detta är en av de saker som gör att jag är rätt så krävande. Krävande kanske inte heller är rätt ord. En fd god vän till mig sa alltid "Man ska inte nöja sig".. det är kanske grunden för mina tankar idag? Jag vill inte nöja mig med mindre än vad jag är värd, därav blir det en rädsla att inte uppnå det, att få det lite, lite, lite bättre än vad det är nu. Men jag antar att jag har hela livet på mig att reda ut det här... och det ska jag!

Lathet...

Igår satt jag och bloggade, skrev ett par meningar och så dog datorn.. batteriet vart slut... Jaha.. lata jag orkade inte hämta strömsladden, och tänkte för mig själv: "Äh, jag kommer ihåg vad jag skulle skriva om". Idag startade jag datorn, såg raderna, och förstod inte alls vad jag höll på att skriva om... Märkligt vad lite lathet kan göra! Nu missar ni ju allt det spännande! Eller.. kanske inte...

Gårdagens känsla... :)

Sitter just nu och myser med Molly som gör allt för att fånga min uppmärksamhet under tiden jag bloggar, vilket betyder att hon går på tangentbordet, "slänger" svansen i huvudet på mig och tittar med sträng blick som säger ungefär "Mamma, nu får du fan ge dig! Kela med mig! KELA MED MIG!"... Jaja då... bäst jag gör det! För har jag tur så busar katterna inte när jag ska sova i alla fall... OM jag har tur...

Böter? Nej, tack!

Idag passade jag och älsklingen på att cykla in till stan och gå och fönstershoppa lite.. dock blev det lite handlat, bland annat köpte vi cykellampor till våra cyklar, så nu fabbo polisen: nu kan ni inte stoppa oss för att inte ha ljuse på cyklarna! Möjligtvis för mycket annat, men nu är vi åtminstone lite duktiga i alla fall! Böter? Nej, tack konstapeln! ;)

Nya kärleksbelysningen till cykeln! :)

Helgen...

Efter en dags "vila" är jag nu tillbaka, inspirationen flödar och jag är definitivt redo att dela med mig av helgens glädje! Lördagen kunder inte börja bättre, då jag faktiskt fick ta fram solglasögonen! En underbar lycka bara det, då det inte har varit så värst förekommande på sistone! Resan gick i alla fall till Trelleborg, där det bjöds på ordentligt god mat!

*mumma!!*

Efter detta mös vi ner oss i fåtöljerna, tittade på tv, snackade och hade det riktigt bra! Dock var vi inte ensamma om detta då föräldrarnas katt Skrutt låg i en fåtölj och mös han också!

Sötnosen :)

Helt plötsligt fick vi för oss för att gå ut en sväng, jag gjorde pappa lite fin i håret i form av att klippa honom, sen bar det iväg! Vi var först på Lycktorna, vilket var riktigt dåligt (som vanligt).. och det roliga är: För 20 år sedan såg det ungefär lika dant ut... kanske dags för en liten uppfriskande look där?... I alla fall, därefter bar det iväg till A9, som är ett bra mycket bättre ställe, bättre musik, (bättre folk om man nu vågar säga så), och bättre drinkar! Helt klart är detta ställe att föredra!

Drinken i mitten är definitivt min nya favoritdrink (gjort av en väldigt duktig bartender på A9)

Lördagen var helt fantastisk och så sent/tidigt som 03.30 kröp jag ner under täcket! Efter en "natts" sömn, och lite till mys hos föräldrarna var det nu dags att bege sig hemåt. Jag skulle dessutom ha med cykeln hem till Lund och detta var då inte det lättaste ska jag säga! Enormt bökigt var det och någon så värst hjälpsam busschaufför var det då inte... Väl i Lund bar det av till en vän som bjöd på en ordentligt god middag, känns verkligen som om man blivit bortskämd hela helgen! Runt 20 tiden begav jag mig hemåt till älsklingen, jag tänkte träffa han innan han skulle iväg och jobba, men jag hade tydligen fått helt fel för mig, han var ju faktiskt ledig! Så söndagen slutade med bad och filmmys. En helt perfekt och underbar helg!

Tack än en gång mamma och pappa för en helt fantastisk helg! Ni förgyllde verkligen min helg! Älskar er något så fruktansvärt mycket <3

Hur gör man för att inte bli en "Svensson"?

... för och främst måste jag påpeka att jag inte riktar mig mot dom som har efternamnet Svensson, utan det är endast ett uttryck! Vad definierar ordet "Svensson" då? Ja, för mig är det när man lever ett så pass "vardagligt" liv så att det blir en ond cirkel... för att förklara vad jag menar med detta: Varje dag är den andra lik, dvs (det kan såklart skilja sig en del) att man går upp på morgonen, åker till jobbet, kommer hem, gör mat, zappar framför TV:n, och sen är det dags att lägga sig.. har man tur så är det någon veckoaktivitet som ska göras den dagen vilket betyder att det skiljer sig liiiiiiite jämfört med andra dagar.. eller så kanske man ska tvätta? :) Jag antar att det inte blir bättre med tiden då det är dags att skaffa barn, lämna och hämta på dagis, köra ungarna till deras aktiviteter... osv... Kort och gott så är det att man blir lite av ekorren som springer i hjulet... det händer inte mycket nytt, då är frågan, vad gör man för att undvika denna fälla? 

Är det så här att bästa lösningen för detta problem är att gå i pension så tidigt som det går? För det är först då man har all tid i världen... Jag vet inte... jag vet bara själv att jag INTE vill fastna i denna fällan, men allt för ofta kommer jag på mig själv att jag lever mitt i den.... men det är också då man gör drastiska förändringar.. jag tror man ska släppa på allt det där och bara njuta av varenda stund i livet man har, och med dom människor man älskar.. för nånstans finns det, att den dagen kommer, när den möjligheten inte längre finns. Gör vad DU vill för att förgylla DIN tid!

Lördagen spenderas...

... nere hos mina fantastiska föräldrar i Trelleborg! Har varit en ordentligt mysig dag, men jag tror att jag blev utnyttjad till max utav mina föräldrar då jag har fått "jobba" ordentligt, med att packa ner julbyn och klippt ner julgranen.. aja, det var mödan värt för nu sitter jag och skriver bredvid den öppna spisen, lyssnar på musik och mysbelysningen är på! Det blir lyxmat idag i form av "nya nyårs maten" ;) ser fram emot detta faktiskt!

Denna vyn har jag nu i skrivande stund... mysfaktor!

Denna t-shirt hade min bror på sig idag när jag kom... borde vara min tröja egentligen väl? ;)

Att njuta en fredagskväll... del 2..

Med anledning av föregående inlägg vill jag nu fråga er läsare om ni har några tips på saker man kan göra för att förgylla en fredagskväll, när man inte alltid har all tid i världen? Eller det kanske är lättast att fråga: Vad gör NI för att förgylla er fredagskväll? (Kommentera längst ner på detta inlägg, under "kommentarer", tack)

Till mina läsare :)



(Ni kan välja att vara anonyma)

Att njuta en fredagskväll...

Gott!

...är ibland väldigt enkelt, med väldigt små medel kan man få en fantastisk kväll. Denna fredagen började med att T gjorde en fantastisk god middag, sen bar det över till grannen för lite spel innan det var dags för älsklingen att åka till jobb för att jobba ännu en natt.. :( man får ta tillvara på den där tiden man har mellan T´s arbetspass, vilket inte alltid är så lätt. Just nu sitter jag och små myser med mina fina små bebbar (katterna) och funderar på att detta mest troligen blir en tidig kväll, då jag inte lyckades somna förens 04.30 i morse (då katterna som sagt hade krig här hemma). Ovanpå allt detta så vaknade jag av att älsklingen snarkade mig rakt i örat, vilket gjorde att jag inte alls fick mycket sömn... kanske beror dessa aktiviteter på att det är fredagen den 13:de kanske? ;)

Roligt spel!

I skrivande stund har jag på The voice i bakgrunden som går på Tv 4... vet inte riktigt vad jag ska säga om det... konceptet är densamma som många andra program som inriktar sig på att hitta talanger inom musiken, dock utövas det liiiiiiite annorlunda. Lär nog inte bli fler titt på just det programmet i alla fall.

På återseende!

Håll dig inomhus!

Bäst att vi alla håller oss inomhus idag då det faktiskt är fredagen den 13:de! Det kan ju faktiskt hända saker.. men mest troligen inte..

"Katterna har inga bjällror. Fredagen den 13 oktober 1939 tvingades alla svarta katter ha en bjällra på sig i en småstad i Indiana, USA. Inga olyckor inträffade och man fortsatte med det i tre år till. I dag tycks ingen i Sverige bry sig om bjällrorna och du gör därför bäst i att stanna hemma."
(Från: denna sidan...)

Jag vetti katten om jag riktigt tror på det här med otur när det är fredagen den 13:de... jag har ju otur bra många fler dagar än just den dagen.. ;)

Liten smäll på näsan...

I "morse" (dvs runt 12.30 när älsklingen steg upp efter natt jobbet) så diskuterade vi det här med bloggen. Jag fick en "liten smäll på näsan" för att han tyckte att jag gjorde på tok för många stavfel i blogginläggen! Jaha.. bäst att jag då påpekar detta för mina fantastiska läsare i fall ni stör er på detta: ni får ta inläggen som dom är! Jag sitter inte och lusläser mina egna inlägg för att upptäcka alla möjliga stavfel :) Så är det med det!

Idag är ännu en dag i ledighetens tecken, vad jag ska göra idag vet jag inte.. börjar ta slut på min egen förmåga att hitta på något.. så här mycket ledig tid har jag nog inte haft sedan jag gick i gymnasiet! Åhhh, fast jag borde ändå njuta nu medans jag kan, jag vet hur det brukar se ut under resten av terminerna när man inte hinner andas alls och har värsta ångesten av att inte hinna med allt.

Nu ska jag i alla fall sätta igång lite kaffe, för det är jag värd! :)

Det här med övervikt...

Jag är en av dom som faktiskt är nöjd med mig själv, fast jag är överviktig.. I samhällets ögon borde jag inte vara det, då man överallt ser ett helt annat ideal. Redan som barn får man reda på att man är "tjock" för att dom andra barnen säger det... men var kommer detta ifrån egentligen? Är det föräldrarna som har en sådan input på sina barn och lär dom detta? Mycket lär vi oss av våra föräldrar och det är inte förens mycket senare i livet vi själv vågar välja att tänka och tycka. Många mobbare mobbar andra just för att passa in, för att dom inte ska bli dom drabbade. Men vänta lite nu... nu tog detta inlägget en helt annan vändning! Åter till det här med övervikt.. Jag har provat massor av dieter och alla funkar.. men det är ju så jäkla jobbigt att sluta äta allt som är gott! Den enda dieten jag varmt kan rekommendera är LCHF, där jag gick ner enormt mycket, blev piggare och mådde helt klart bättre. Men det är på tok för lätt att gå tillbaka till gamla vanor..

Jag är med i en livsstilsstudie via vårdcentralen, en studie dom gör under 2 år. Kort:  Denna studie är till för att ta fram och se skillnad på vad vårdcentralen kan göra för att hjälpa människor som är överviktiga.
Med detta vill jag börja träna, jag är ingen "gymmänniska" utan mer utav en "pass" människa. Jag levererar bäst om någon säger åt mig vad jag ska göra (annars just med träning är det så enkelt att ta alldeles för många extra pauser.. jag känner mig själv för bra). Jag har i alla fall bestämt mig, jag tänker börja på vattengympa om cirka 2 v. Har provat på detta innan och det är en underbart härlig träningsform!

För att peppa mig själv lite varför jag ska gå ner i vikt, FÖRDELAR:

• Minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar
• Minska risken för högt kolesterol
• Minska risken för diabetes
• Förhoppningsvis blir mina snarkningar lite mildare (=sover bättre)
• Känna mig ännu mer självsäker 
• Öka chanserna för att bli gravid (när den dagen väl kommer)

NACKDELAR:

• Jag måste sluta äta allt gott... men... vänta lite.. det måste jag inte alls! Jag måste bara låta bli att äta gott varje dag... och sen äta i lite mindre mängder.. vilket genererar att jag går ner i vikt - ska detta inte då stå under fördelar? :)
• Jag kommer svettas, tvinga mig själv att pressa mina gränser... nääää, men detta betyder också att jag går ner i vikt! Fördel igen?
• Sluta röka för att få bättre kondition och kunna pressa mig ytterligare... uhm... ja.. nackdel?..inte alls!

Med allt detta vill jag säga att jag definitivt ser fördelarna med att gå ner i vikt och bli av med ohälsan!

Ledighet och städning!

Jaha, denna dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.. jag såg fram emot skolan idag, vill ju börja komma igång nu! Tydligen så var vår lärare sjuk... har sysselsatt mig med att städa lägenheten, det behövs också göras ibland...

Får mer och mer ångest över vad jag vill skriva om gällande mitt projektarbete.. ett arbete där vi i slutändan ska dra egna slutsatser osv. Har en idé i alla fall, men vet inte om det är det jag verkligen vill skriva om.. Jag är expert på att skjuta fram saker och tänka "Äh, det löser sig säkert!"... men det gör ju faktiskt inte det! Det är bara jag själv som kan se till att det löser sig, så det här med projektarbetet får nog tålas att tänka på lite till, och bestämma mig fort! Någon som har en bra idé om vad jag ska skriva om? (Kommentera gärna i kommentar fältet i så fall!)

Hopplöshet....

Ibland har man människor som man vill finnas för, vänner, familj, släkt, men ibland räcker inte tiden till... Just i det här fallet jag tänker på, den här specifika situationen så är det inte så. Jag har all tid i världen (just nu) men med ett minimalt tålamod. Ibland blir man bara inte insläppt i någons liv, av vilken anledning vet jag inte. Ett löfte är alltid ett löfte, och i just detta fallet har jag gjort min del, gjort allt jag kan för att försöka hålla en kontakt. När man blir så pass utnyttjad på detta mentala vis, så känns det ibland som en psykisk misshandel, jag känner mig gråtfärdig, saknad och sorg, nästan som om någon har gått bort... för varje dag som går så känner man att sitt tålamod tryter mer och mer, till slut rinner bägaren över...

Att bli lämnad ensam, är inte alltid så lätt. Är detta bara en fas i mitt liv? Kommer jag någonsin att kunna förlåta denna människa? Denna människa har gjort mig fruktansvärt besviken och ändå väljer denna att fortsätta göra det... Hur mycket har det pratats om mig medans jag inte har varit där? Vågar jag visa mig i det sällskapet igen, för att då andra har fått en fel uppfattning av mig? Halva jag vill stanna, halva vill springa, och aldrig sluta springa... Att förlåta någon har jag nog gjort alldeles för många gånger.. att gång på gång förlåta men ändå slutar det lika dant.. är det då mig det är fel på? Eller är det alla andra det är fel på?.... Det spelar ingen roll, jag är som jag är och om människor bara kan älska en del av mig och inte hela, då blir det svårt. Jag kommer i "ett helt paket, jag går inte att dela på"... Just detta gör varje människa unik. Jag älskar unika människor.

Om detta endast är en fas i mitt liv så kan jag faktiskt acceptera det. En vis människa sa till mig att det är en fas, och att jag har många fler att se fram emot... första fasta jobbet träffar jag nya människor, när man skaffar barn träffar man nya människor, när man flyttar träffar man nya människor... osv, osv, osv... till slut när man väl (förhoppningsvis lever så länge) flyttar till ålderdomshem så träffar man nya människor.. Ja, jag har en hel del att se fram emot, klart jag överlever detta! :)

<3

Middag och tvätt..

Mannen gjorde mat och jag tvättade.. rättvist va? :)

En väldigt god middag!... men älskling.. inget grönt!?

Trötthet....och svamp...?

I cirka 2 månader har jag känt en sådan enorm trötthet, först är jag pigg men när klockan närmar sig 13-14 tiden så kommer denna trötthet, den väller över mig, jag känner mig nästan svimfärdig, jag känner att "lägger jag inte mig nu så kommer jag somna på plats"... ovan på detta så har jag hosta.. den 22 dec fick jag nog, ringde vårdcentralen och fick faktiskt en tid dagen efter (ringde sent på eftermiddagen). Så lille julafton var jag på vårdcentralen kl 8.15. Jag hade sökt för att hostan besvärade mig så mycket. Det slutade med att läkaren kom fram till att jag hade bihåleinflammation... märkligt.. jag som inte ens hade varit förkyld.. eller var förkyld.. Aja, en dunderkur fick jag av penicillin, hostmedicin och nässpray. Inte så kul att spendera både jul och nyår med denna dunderkur. Hostan försvann efter några dagar, sen har jag inte märk någon skillnad alls.

Som ett brev på posten av denna penicillinkur fick jag dessutom svamp... svamp i underlivet.. för det kan man få... jag tror aldrig att jag har kliat mig så mycket som jag gjorde dessa dagar... till slut insåg jag att jag hade kliat i sönder hela underlivet.. Inte nog att man känner sig ordentligt äcklig när man har svamp, man ska dessutom genomlida en enorm klåda..

Jag fick faktiskt ett tips gällande just det här med svamp, att i samband med läkarbesöket när man får en penicillinkur kan man be om att få en tablett mot svampen och dessutom tabletter mot klådan. Så detta ska jag faktiskt göra nästa gång! För jag vill verkligen inte genomlida en sådan sak igen... tydligen är det bra mycket vanligare än vad man tror det här med svamp.. kvinnor talar inte om det verkar det som, kanske är lite "tabu", eller kanske är alldeles för pinsamt att tala om detta... Jag skäms inte, det är ju faktiskt inte mitt fel! Okej.... jag tänker inte ställa mig mitt på torget och skrika "JAG HAR SVAMP!! OCH JAG SKÄMS INTE!!" .. Kanske lite överdrivet, men prata om det är ju okej :) 

Nog om det... svampen är borta men tröttheten är kvar.. hostan börjar komma krypandes tillbaka... kanske dags att ringa vårdcentralen igen? .....

Ren och skär panik...

Ens mobiltelefon är en kär ägodel, i alla fall min. Jag har en Samsung galaxy SII. I den har man allt. Alla telefonnummer, musik, meddelanden, notes... you name it! Allt har jag i min mobil och rädd om den är jag också! Fast... det kanske man inte direkt kan säga efter dagens händelse..

Just denna händelse kanske man till och med kan skylla på rökningen, för hade det inte varit så att jag skulle gå ut och ta ett bloss så hade jag aldrig tappat min mobil, för det var just det som hände.  Vi bor i en lägenhet på 5:e våningen. Jag stoppade mobilen i BH:n, gick ut och satte mig på balkongmöblerna, lutade mig fram lite för att ta tag i tändaren. I slow motion såg jag framför mig att mobilen åkte ur BH:n, kasade ner på golvet, bort mot balkongkanten (det finne ett glapp mellan golvet och balkongräcket), och så var den borta. Ljudet när mobilen träffade räcket nedanför kom... ljudet när mobilen träffade nästa räcke kom.... Och så blev det tyst...

Paniken som uppstår när man springer in, tar på sig skorna, ut i trappen, väntar på hissen (som dessutom tar en evighet att komma upp), ner där nere, ut där ute, sambon ringer mobilen, hoppas verkligen att det ringer i den, signalen hörs... och där! där ser vi den! Inne hos grannen... på grannens uteplats... som där är staket långt upp så att det inte går att ta sig förbi... ser att det är nästintill nedsläckt hos grannen... ännu mer panik.. in där inne, plingar på, tar ytterligare en evighet, och sen öppnar hon! Min räddare! Hon hämtar telefonen, skalet fattas där bak, och silikonskyddet är borta... sambon ger henne sin mobil, där han har en sån där trevlig app med ficklampa (ytterligare en sak varför telefonen är bra), hon går ut igen och tillbaka kommer hon med både skalet och silikonskyddet. Vi tackar henne för hennes insatts och beger oss upp igen.
Nu kommer vi till det otrevliga.. vad har gått sönder? .. Kameran funkar.. inget konstigt hörs... inte ens en liten repa på mobilen! Helt otroligt! Den tappades från 5:e våningen, slog i två räcken, och ner till bottenplan, och ändå fungerar den!? ....Och all denna panik för en liten telefon... för att jag skulle gå ut och röka...

Fina underbara mobiltelefon - jag älskar dig! ;)

Nyår!

Efter att ha lovat i tidigare inlägg tänkte jag nu lägga in nyårsbilder! Dock blev det endast 2 bilder, kameran glömdes nämligen bort under kvällens gång.

Fördrink med lite tilltugg :)

Dukningen!

Idag har jag nog varit ganska rastlös, kanske därför det blivit så pass många inlägg idag?
Har precis ätit middag, som bjöds på kokta och sedan griljerade revben! *mumms* Mannen sitter just nu i spänd förväntan och tittar på HV71 mot Timrå.. Hockey då alltså för ni som undrar ;) Stefan Livs tröja höjdes i Kinnarps arena idag, en väldigt fin ceremoni.

På återseende!

Sluta röka...

Ja, jag är en utav dessa bedrövliga rökare. Det är klart att vi rökare är de som är mest medvetna om riskerna som rökning för med sig. Ni vet varningstexten som finns på alla cigarettpaket? "RÖKNING DÖDAR".... Ja, jo.. som om vi inte visste det.. vad tror dom att den texten ska vara bra för? Att vi tänker: "Åhh, shit, skadar cigaretter mig?!, Det visste jag inte!!? Bäst jag kastar cigarettpaketet direkt!" ... Om det ändå vore så lätt!

Jag provade att sluta röka i våras. Använde nikotinplåster och nikotinsnus. Efter många om igen så slutade jag faktiskt, och höll upp i 7 veckor. 7 veckor i ett rent helvete. 7 veckor av gråt, skrik och bråk. Vad hände? Antagligen så hade jag en sådan där trevlig vinterdepression som höll i sig. Vinterdepressioner är det många människor som lider av, men min vägrade ge med sig. Allt eskalerade när jag slutade röka. Jag blev en hemsk person mot min sambo.  Min största bedrift under slutet av dessa 7 veckor var att gå upp på morgonen. Skolan började lida, jag kom efter. Efter 7 veckor av bråk, om helt meningslösa saker gav min sambo upp. Detta blev min vändning. Jag kontaktade sjukvården, fick där antidepressiva, eller "lyckopiller" som det så kärt heter. Jag flyttade hem till mina föräldrar igen. En av bieffekterna på dessa kära "lyckopiller" var att jag fick problem med sömnen och fick även ta sömntabletter. Stödet jag fick av mina föräldrar var helt enormt. Min mamma var helt ovetandes om mina problem då jag inte hade sagt något p g a jag skämdes över mina handlingar mot T. Jag hade allt det jag ville ha, men ändå sabbade jag det. Med ett rasat förhållande, det enda som var kvar var en skör tråd, började jag kämpa mig tillbaka. Jag satsade helt och hållet i skolan med hjälp av M. På 2 veckor klarade jag 7 prov och 2 inlämningsarbete, fråga mig inte hur det gick till men med ren vilja lyckades jag!

Allt löste sig till det bästa, jag flyttade hem till T som en helt ny person, fast ändå jag. Jag var lycklig och idag är jag lyckligare än någonsin. Att förstå hur T orkade med det går inte att förklara.. att förstå hur han var villig att ge mig en chans till går inte heller att förklara.. Kärleken är märklig i många fall.

När detta hände med min mamma (se tidigare inlägg) då hon drabbades av en stroke, fick jag själv en tankeställare. Jag vill verkligen sluta röka igen, men rädslan av att drabbas av samma sak igen är större än rädslan att drabbas av något hemskt p g a rökning. Jag kontaktade ännu en gång sjukvården, deras rökavvänjningsavdelning för att be om hjälp. Det är 4 månader sedan nu... Ännu har jag inte fått hjälp, men tids nog.

Vad har jag då lärt mig av allt detta? Bland annat så att jag själv ska berätta mer vad jag känner och inte stänga in mig. Att ta tag i problemen direkt. Att jag faktiskt KAN! Jag KAN klara skolan. Jag KAN sluta röka (för jag lyckades ändå).

Jag är oerhört tacksam över det jag har idag! Jag älskar min familj <3

Tveka aldrig att fråga om hjälp!

Dålig andedräkt..

Tänk er in i den här situationen att du ligger och morgon myser riktigt ordentligt när du vaknat till liv efter en natts sömn, bredvid dig ligger din partner och börjar också vakna till liv. Du vänder på huvudet och möter din partners blick och "splasssssh" så får du din partners morgonandedräkt i huvudet! Har du inte vaknat ordentligt innan lär du göra det nu!.. Det spelar tydligen ingen roll om du kvällen innan sett din partner vara riktigt duktig med tandborstningen och dessutom använt munskölj för den där morgonandedräkten luktar ändå som ett sophus som inte har blivit tömt på sopor det senaste halvåret. Vad gör du? .. Antar att man inte brister ut "Åhhhhh, fy fan älskling vad du stinker!!" ..Nä.. glatt håller du andan medans du kysser din partner rätt snabbt.. För på nått sett i bakhuvudet så undrar man ändå.. "Hur faen luktar jag själv om han luktar så!?".. Jag hoppas i alla fall att min morgonandedräkt luktar som en bedd av rosor.. men sån tur har man väl ändå inte?...eller?... :)

PS. Älskling.. om du nu läser detta, så ska du veta att jag pratar definitivt inte om dig! ...... ;)

PS. 2. Till er andra... man måste väl behålla familjefriden? ;)

En god gärning...

I somras flyttade jag in hos T officiellt, med adress och allt. I samma veva började jag jobba i Trelleborg (min hemstad) och både jag och T var borta cirka 13 timmar varje dag, han p g a långa arbetspass och jag p g a en jobbig pendlingstid. När jag flyttade in till T tog jag Molly med mig, en lite kattflicka som då var 1 år, en skogskatt. Vi tyckte synd om henne som var tvungen att vara själv hemma så många timmar varje dag, så vi började diskutera att skaffa en till familjemedlem. I första hand kollade vi på blocket, för det är oftast där man kan hitta nån fin katt (där hittade jag Molly). Men sen började vi tänka, "varför inte göra en god gärning istället?". Sagt och gjort, vi tittade först på Djurens vänner som är en verksamhet som omplacerar hemlösa djur. Vi hittade ingen som vi föll för direkt. Google is the shit ibland! Vi googlade fram en sida som heter Katt kommando syd som också sysslar med omplacering av djur, fast då endast katter, och letade oss fram. Då plötsligt hände det! Vi såg henne, en liten tös med underbart blåa ögon vid namn Fia! Vi skrev till dom och sen därefter gick det snabbt!

Vi åkte och hämtade Fia i Bromölla, där vi fick träffa en kvinna med ett hjärta av guld och som brann för att ta hand om dessa fantastiska varelser. Resan gick hem då Fia "sjöng" hela vägen till Lund. Väl hemma öppnade vi buren och det första hon gjorde var att rusa fram till Molly och strök sig mot henne. Jag undrar verkligen vad Molly egentligen tänkte då hon såg ordentlig förvånad ut av Fias framfrusighet. Efter ett tag insåg vi att Fia var inte riktigt namnet för denna lilla varelse, och efter många diskussioner blev det till slut Zhiva.

Jag kan varmt rekommendera katt kommando syd till er som funderar på att skaffa katt. Man gör en god gärning, ger en summa pengar till dom för katten man tar hand om så att dom kan fortsätta sin verksamhet i att ta hand om hemlösa katter. Är ni intresserade så gå in på: kks.nu

Lite bilder på våra små sötnosar:

Zhiva

Zhiva ligger på Molly

Zhiva ligger och nannar hos pappa

Molly ligger på Zhiva

Massa kel!!

Sådär, njut av våra fantastiskt söta missar!

Nu är det alldeles snart dags för mig att krypa ner under täcket :)


Sov gott <3

När man får det där samtalet man inte vill få....

För ett par månader sedan hände just det som rubriken säger.. min pappa ringde och berättade att min mamma hade blivit inlagd på sjukhuset, misstanke om att hon hade fått en stroke. (Om ni då undrar vad stroke är så är det ett samlingsnamn för både propp och blödning i hjärnan.) Allt brast inom mig.. frågor som "varför?, varför just min mamma?" dök upp.. självklart vill jag inte att detta ska hända någon annans mamma, pappa eller annan närstående. Min mamma hade många odds emot sig när det gäller hjärt- och kärlsjukdommar, bl a överviktig och rökning. Min mamma är den finaste, bästa mamma någon kan önska sig. Nu i efterhand ser man tillbaka på det hela som en enormt jobbig period. Min mamma hade tur. Tur i oturen om man säger så. Proppen hade splittrats och spritt sig i flera mindre delar av hjärnan. Talet försvann och halva sidan domnade bort. I dags läget kämpar hon fortfarande mot tröttheten stroken lämnade efter sig och den där finmotoriken.

En dag när jag hälsade på henne på sjukhuset hade hon fått en telemetriövervakning på sig, där hon skulle skriva upp på ett papper för varje moment hon gjorde under dagen. När jag såg pappret kände jag inte igen handstilen så jag frågade vem som hade skrivit det till henne. "Jag själv" svarade mamma. Detta blev en chock för mig. Jag som hade sett min mammas handstil i 23 år visste precis hur den såg ut, och denna förändring efter stroken förstod jag vidden av vad den egentligen hade fört med sig. Jag kände verkligen inte igen den. Mamma var tvungen att överbevisa mig och skrev ner något i stil med hennes namn. Fortfarande så var det inte ens i närheten likt...

Min mamma är en kämpe, jag beundrar henne för detta. Min mamma var 47 år när hon fick sin stroke, eller hjärninfarkt kan man också säga. Idag kämpar hon fortfarande med finmotoriken och tröttheten. Det finns vissa positiva effekter som detta dock fört med sig. Hon har slutat röka, tagit tag i sin vikt, och tar tillvara på sitt liv ännu mer än hon gjort innan. Jag hoppas innerligt att dessa saker gjort att jag får behålla min mamma många år till. Man får ta till vara på varje stund man har i livet, även dom små.

Mamma, jag älskar dig!

Första inlägget!

Det är fruktansvärt många gånger jag har försökt ge mig in i blogg- världen, men det har liksom aldrig blivit av på något sätt... varför vet jag inte, men tankar som "varför skulle folk vilja läsa om mig, mina tankar och åsikter" osv.. men sedan insåg jag faktiskt att jag ska ju blogga i första hand för min egen skull (att folk läser den blir bara ett plus :) )

Jaha... då kommer vi till det dära.. vad ska jag skriva om nu då? Vilket världsomfattande problem vill jag nu skriva om då? Nja.. kanske sådär generös ska jag nog inte vara, utan jag tänka vara så enkel som att skriva om första skoldagen, som var just idag. Jag läser till Medicinsk sekreterare, går sista terminen och tar min examen i sommar. Första skoldagen är som dom flesta andra första skoldagarna på terminerna, ganska så meningslösa. Man går dit, får lite information, ställer frågor och sen åker man hem. Antar att man ska vara glad om man lyckat spendera en timme där, om man då bortser från den halvtimmer som läraren var sen. Dessutom lyckades jag på något sätt själv missa bussen idag, så det var bara till att väcka mannen (som jobbat natt) och fråga om han kunde köra mig, vilket han faktiskt snällt gjorde! :)

Jullovet spenderades med att sova, vila, äta, sova... vi var nere hos mina föräldrar till jul och hade katterna med oss. Den 14 dec steriliserade vi båda katterna, och dom små liven har repat sig jätte bra, dock tyckte dom inte om den där trevliga tratten. Tur mamma (jag) kom på den bästa lösningen, nämligen att klippa till små "kroppsdräkter" till dom, vilket gjorde att dom blev bra mycket piggare då dom kunde röra sig. (se bild nedan).

Zhiva och Molly

Nyår spenderades i goda vänners lag, vi gjorde en smarrig tre rätters middag som blev otroligt lyckad! Bilder på detta kommer senare!

Jaha.. det här var väl ett ganska lättsamt första inlägg.. nånstans måste man börja!

På återseende!